Jag hör ofta ledare säga
Niclas ”Vi behöver att fler tar initiativ.”
Samtidigt finns det en fråga som sällan ställs:
Hur många initiativ blev aldrig av?
Hur många idéer stannade i någons huvud?
Hur många frågor ställdes aldrig?
Hur många risker upptäcktes men aldrig lyftes?
De flesta organisationer mäter det som händer. Projekt. Resultat. Mål.
Men det som aldrig händer kan vara minst lika viktigt.
När människor slutar dela sina perspektiv märks det sällan direkt. Men över tid påverkar det innovation, lärande och utveckling mer än vi tror.
Därför är en av de mest intressanta ledarskapsfrågorna inte:
Vad gör människor?
Utan:
Vad har människor slutat göra?
För när människor slutar berätta vad de ser försvinner inte problemen.
De blir bara mindre synliga.
Att ta med sig
- Vilka idéer eller perspektiv riskerar att aldrig nå ytan hos er?
- Hur reagerar ni när någon utmanar ett etablerat arbetssätt?
- Finns det något människor verkar ha slutat försöka med?
Känner du igen det här?
Jag utvecklar resonemanget i min LinkedIn-artikel: [Länk]
Mod att våga 