Vi pratar ofta om kostnaden i att förändra något.
Att fatta ett beslut.
Byta riktning.
Avsluta ett arbetssätt som inte längre fungerar.
Men betydligt mer sällan pratar vi om motsatsen.
Vad det kostar att fortsätta.
Det som fungerar granskas sällan
I många organisationer fortsätter arbetet ungefär som det alltid har gjort.
Inte för att allt är rätt.
Inte för att alla är överens.
Utan för att verksamheten fungerar tillräckligt bra.
Leveranser sker.
Kunderna är nöjda.
Målen nås.
Och just därför uteblir ofta den viktigaste frågan:
Vad kostar det att inte stanna upp?
Den osynliga förskjutningen
Problemet är att kostnaden sällan syns direkt.
Tvärtom.
På ytan ser allt stabilt ut.
Tempot är högt.
Kalendrarna är fulla.
Beslut fattas.
Arbetet rullar på.
Men under ytan sker en långsam förskjutning.
Organisationen blir bättre på att fortsätta.
Och sämre på att förändra.
När tempot tar över
Det som tidigare krävde eftertanke börjar hanteras på rutin.
Frågor som borde diskuteras antas redan vara besvarade.
Riktning blir något man utgår från istället för något man aktivt väljer.
Och ju högre tempot blir desto mindre utrymme finns för det som verkligen kan förändra utvecklingen.
Inte för att viljan saknas.
Utan för att avbrotten aldrig får plats.
Kostnaden syns först i efterhand
Det är det som gör den här kostnaden så svår att upptäcka.
Den går inte att koppla till ett enskilt beslut.
Den syns inte i en budget.
Den syns inte i en projektplan.
Den uppstår i det som inte görs.
I samtalen som aldrig tas.
I frågorna som aldrig ställs.
I reflektionen som aldrig får utrymme.
Den verkliga frågan
När organisationer diskuterar förändring ställs ofta frågan:
”Vad kommer det att kosta?”
Men kanske är den viktigare frågan:
Vad kostar det att fortsätta som idag?
För när priset för att stå still blir högre än priset för att förändras, då har beslutet egentligen redan fattats.
Det är bara inte alla som har upptäckt det än.
Niclas Bjälkenborn
Mod att våga – ledarskap på riktigt
Mod att våga 